Fagerviks Kanotklubb

Idrotts- och föreningslivet i den lilla avkroken Fagervik var intensivt under den här tiden och man hade ett bra fotbolls- och bandylag, en aktiv schackklubb och dessutom andra föreningar som bedrev en omfattande verksamhet. I den atmosfären bildades Fagerviks Kanotklubb.

Så här beskriver Gösta Sjödin, en av de första medlemmarna och sedan även ordförande i Fagerviks kanotklubb, startandet och bakgrunden till bildandet av föreningen.. Vidare kan man i Gösta Sjödins minnes historia, som för övrigt skrevs 1984, läsa om hur det hela gick till:

I början av 1930-talet fanns det ett gäng grabbar som ville lära sig stenografi, som man då var ett framtidsämne. Studierna bedrevs i ett litet hus med måttan 1,5 * 2 meter och döptes till Harvard. Själv kallades man sig för Harvards Stenologiska Sällskap och bestod av följande medlemmar
Sigvard Sjödin, Aston Magnusson och Evy Vikström. Dessutom deltog ibland Gustav Viklund, Sverker Dahlin och Valter Granström. Man ägnades sig inte bara åt stenografi utan studerade också engelska och diskuterade livsåskådningar av olika slag.

Eftersom sjölivet upptog en stor del Fagervikbornas fritidsliv på den tiden började medlemmarna bygga kanoter och båtar. De första kanoterna av helt egen konstruktion och kallades för svalan 1,2 och 3 och var ca 3,5 meter långa och ca 50 cm breda. Efter många misslyckanden kasserades kanoterna så småningom. Vis av erfarenheterna byggde man helt nya kanoter med normal längd och rejält breda. Dessa blev stadiga långfärdskanoter. Paddlarna till dessa bestod av en stång, som i regel bestod av ek och med paddelbladet i mahogny, tungt men stark. Efterhand skaffade man sig en klubblokal som döptes till Eton. De tre grundmedlemmarna i Stenografiska sällskapet var de som hade kanoter och det bedrevs ofta paddelturer på Klingerfjärden. Detta skapade stor avund hos de som blev kvar på kajen och se på. Därför dröjde det inte lång tid tills fler började bygga kanoter. På flertalet ställen började man såga ribb, spant och däcksbalkar, nu hade kanotbygget startat på allvar i Fagervik. Ledningen för det stenografiska sällskapet beslöt då att bilda en kanotsektion inom sällskapet. Detta skedde på försommaren 1933.

Sektionen blev en klubb, Fagerviks Kanotklubb. Från en början var det inte meningen att klubben inte skulle ägna sig någon form av tävlingsidrott. Verksamheten skulle bestå av lägerliv och utflykter. Vid denna tid fanns det kanotklubbar i Sundsvall (Örnsköldsvik). Av dessa finns bara klubben i Vårby kvar. Klubben i Sundsvall var mycket angelägen att klubben skulle ta upp tävlingsidrottandet på programmet, redan samma sommar togs kampen upp. Samtidigt beslöt man sig att söka inträde i Svenska Kanotförbundet.